Sightseeing på halvön Datca

 Om jag bara hade ett ord för att beskriva Datça-halvön skulle det vara "vild". En helt oväntad värld välkomnar besökaren på den 80 km långa rutten från livliga Marmaris till "fingertoppen" i Knidos. Datça-halvön har allt som gör Turkiet till ett så fantastiskt resmål: utsökt traditionell turkisk mat, vackra vikar och stränder och reliker från det avlägsna förflutna.

Datça-halvön ligger öster om staden Marmaris och sticker ut som ett finger i Egeiska havet. Det kallas också "halvön Reşadiye".

Vill du fly Marmaris liv och rörelse och se ett annorlunda Turkiet? Hyr en bil och följ vår rutt. Börja tidigt eftersom den slingrande landsvägen är lång och det finns mycket att se längs vägen. Packa baddräkten för en resa till någon av de vackra stränderna, varav några har belönats med Blå Flagg.

Vi lämnade vårt hotell i Marmaris på morgonen efter att ha fyllt magen vid frukostbuffén. Man vet aldrig när nästa tillfälle att äta kommer (denna rädsla kommer att visa sig vara helt ogrundad...).

På D400 lämnar vi staden mot Datça och passerar genom tallskogar. Safarifordon, fyrhjulingar och barnvagnar parkeras alltid vid sidan av vägen för att köra turister över backar och dalar på fastställda rutter. Om du gillar att bli blöt och smutsig kan jag rekommendera en buggytur som du kan boka på vilket hotell som helst i Marmaris. Jag och min kollega Dirk provade det dagen innan och gillade det inte alls. Vi tyckte det var riktigt hemskt och vi tänker tillbaka på denna buggytur med fasa. Hur som helst, alla gillar något annorlunda och det är därför vi var glada över att utforska halvön Datça. Stanna där du vill, gör vad du vill och håll dig ren.

Det handlar om den slingrande, välutvecklade landsvägen genom alltmer bergig terräng. Tallskogar och karga klippor omväxlar och det turkosa havet glittrar till vänster och höger framför dig. På den smalaste punkten är halvön Datça bara 800 meter bred. Tyvärr finns det inte många möjligheter att sluta. Det skulle verkligen vara en vandrars dröm att stöta på gömda vikar. Vissa är faktiskt bara tillgängliga med båt, till exempel Hurmali Bük.


Det tar lång tid, minst tre kvart, tills det första stället, Aktur, dyker upp efter de stora panoramabilderna. Aktur har en lång sandstrand, restauranger och kaféer och besöks främst av turkiska turister. I allmänhet har halvön Datça varit förskonad från massturism, förmodligen på grund av den sämre tillgängligheten. Så om du redan är hungrig eller vill bada kan du göra första stoppet i Aktur. Det gjorde vi inte eftersom vi fortfarande var mätta och hungriga på sightseeing.

Så vi lämnar den vackra sandstranden Karaincir till vänster och fortsätter via Reşadiye till Eski Datca, där vi gör det första riktiga stoppet.

Eski Datça betyder "Gamla Datça" och ligger några kilometer ovanför den nyare staden med samma namn. Härifrån kan du se ner till byn Datça och havet. Men våra ögon förblir på stenhusen i den söta traditionella gamla stan med smala gator i Eski Datça. Bougainvillea hänger graciöst över stenväggarna, katter ligger slöa framför husets entréer och besökarna njuter av en omfattande turkisk byfrukost, som inte bara serveras i Turkiet på morgontimmarna. En sådan riklig turkisk frukost är ett måste.

Vi är lite ledsna för att vi så njutit av buffén på hotellet och nu inte är hungriga längre... Vi vandrar planlöst genom de pittoreska gränderna förbi marknadsstånd av lokala konstnärer, insuper och beundrar de antika murarnas detaljrikedom i utsmyckningen av kaféerna.

Eski Datca behagar utan att behaga. Förutom oss är det bara ett fåtal turkiska turister på vägen. Det är underbart lugnt och avslappnat. Efter att ha tagit alldeles för många bilder och klappat alldeles för många katter dras vi till havet.

Det är en brant 3 km på vägen till Datça. Platsen som gav Datça-halvön dess namn ligger på södra sidan av halvön, vänd mot de grekiska öarna Simi och Rhodos. Vi parkerar hyrbilen vid hamnen och promenerar längs boulevarden. Här kan vi knappt bestämma oss för vilken av de söta restaurangerna på Datça-stranden vi ska välja till vår lunch. Den ena är vackrare inredd än den andra.

Vi väljer en under tak av vinrankor med utsikt över havet och köket där den utsökta maten kommer ifrån. Vi kan bokstavligen titta på frun i huset medan de hemlagade rätterna är nylagade. Vi beställer börek med ost, manti (turkisk ravioli med yoghurtsås) och fyllda zucchiniblommor.

Jag kan inte säga nog att det turkiska köket är bland det bästa i världen. Enkelt och bara gott.

Det är ganska sent, men vi vill nå fingertoppen av Datça-halvön. Landsvägen D400 slutar här och vi kör de sista 35 km till Knidos på en mindre men lika välutvecklad och slingrande väg. Det är återigen märkbart ensammare och klipporna grövre. Övergivna hus varvas med pittoreska vikar där båtar ankrar eller fiskare slår läger. De största stränderna här är Ovabüku Plaji och Palamutbüku Plaji. Båda är tillgängliga med bil.

Strax före Knidos fascineras vi av färgen på havet i den lilla bukten Giynap Koyu. När vi kommer fram till Knidos tar vägen slut och gamla stan ligger på vår högra sida. De första fynden går tillbaka till 1100-talet f.Kr., men själva staden grundades av dorianerna ("doriska kolonner") på 700-talet f.Kr.

De som vill spara inträdesavgiften (fr.om 21 augusti 2021: 17.50 lira) kan helt enkelt titta genom staketet eller över det. Resterna av den antika staden ligger utspridda på terrasser ovanför berget. Det är känt för statyn av den nakna Afrodite av Knidos, som ser över den antika hamnstaden till havet. Hon anses saknad. Däremot kommer du att sakna de vackra relieferna, Apollontemplet, amfiteatern och utsikten över komplexet och ner till havet. Från ovan kan du också se öarna Rhodos och Kos.

Den antika hamnen i Knidos är så välbevarad att vi levande kan föreställa oss båtar som kommer in i den cirkulära bassängen som skyddas av en halvö.

Till vänster finns en liten stenstrand där båtar ankrar och lokalbefolkningen picknickar under tallarna. Jag fräschar upp mina fötter i det kristallklara vattnet.

Sedan är det tillbaka till Marmaris, för resan är lång.

Totalt körde vi 200 kilometer på Datça-halvön den dagen, men det var det väl värt. Alternativt kan du bara gå till Eski Datça och Datça om Knidos inte är så intressant för dig. Detta sparar dig nästan 2 timmars körning. Eller så kan du gå en bit på halvön och njuta av den fantastiska utsikten. Bäst på våren eller hösten. På sommaren skulle det bara vara för varmt. En färja till Bodrum avgår norr om Reşadiye. Vänligen fråga i förväg om avgångstider.

Marmaris (närmaste flygplats Dalaman) är den perfekta basen för att utforska Mugla-provinsen. Å ena sidan har du stranden framför dig och å andra sidan har du alla fördelar med en stad. I närheten är Bozburun-halvön och Akyaka också värda en dagsutflykt.

Turkiet utflykter